Anfallaren Jonas Nilsson lämnar Västerås SK och lägger skridskorna på hyllan. Jonas kom till Västerås SK från Boltic och sedan dess har det blivit nio raka säsonger, tre SM-guld, 270 matcher och 314 mål.
– Micke, värva killen från Grästorp (!) oavsett vad alla säger, det blir bra, sa Jonas Nilsson till klubbchefen Micke Campese när det kom på tal att Johan Esplund skulle värvas till Västerås SK. Det uttalandet får plats på Micke Campess topp fem-lista med Jonas Nilsson. Detta tillsammans med fem viktiga mål från Jonas Nilsson som gav flera SM-Guld för klubben, att Jonas god förebild och representant för VSK, personlighet med ödmjukhet och omtanke för omgivningen.
Jonas Nilsson meddelade sitt beslut i tisdags för lagkamraterna när träningen drog i gång igen.
– Det är klart att det blev känslosamt. Det har varit min familj under så många år och flera av spelarna har varit med hela tiden. Malin och Isak (fru och son) har flera vänner som är fruar och barn till andra spelare, så det har varit en stor del av våra liv.
Anledningen till att lägga skridskorna på hyllan är att det dels inte finns tid, men även att orken att fortsätta driva på avtagit.
– Jag känner att tiden inte räcker till med allt vad det innebär. Jag har höga krav på mig själv och känner att det inte kommer funka till 100 %. Då är det inte rätt mot varken mig själv, föreningen eller laget att fortsätta och då kliver jag hellre av nu. Jag känner mig färdig, berättar Jonas till VSK klubbsida och fortsätter.
– Det kommer bli en bearbetningsperiod och lite sorg. Man har varit med om så mycket som man reflekterar över och som man kommer att sakna. Det är påfrestande mentalt men jag får se det som ett tecken på att det har betytt mycket.
Det är inte först och främst matcherna eller isträningarna som Jonas kommer sakna, utan det är gemenskapen med grabbarna i laget.
– Jag kommer att sakna alla bussresor. Det är så himla kul att åka buss med det här gänget. Det är många mil och man pratar, resonerar om livet och dricker kaffe. Det kommer jag sakna. Att sätta sig i en buss och åka tur-och-retur Vetlanda. Det är där vi hade gemenskapen fullt ut.
